Börge Lindau (1932–1999) föddes i Åhus, tog examen vid dåvarande Slöjdföreningen i Göteborg och blev en av landets mest uppskattade formgivare. Börge grundade Blå Station1986.

En stark personlighet; envis, humoristisk och krävande, både mot sig själv och mot sin omgivning. Älskad och hatad, ibland samtidigt av samma person. Han gick liksom inte att motstå och han fick som han ville. Oftast.

För Börge handlade livet om att göra saker. Det kunde vara många olika saker, som att formge möbler, glas och lampor eller att rita inredningar till bibliotek, kyrkor och hotell. Han startade Aoseum-gruppen för värnandet om Åhus kulturella liv och bjöd in till jazz och teater på Blå Station. Däremellan gick han på stranden och fick inspiration, cyklade på sin Pedersen cykel i byn och engagerade människor i sina olika upptåg. Alltid närvarande i nuet, men ofta frånvarande i det vardagsliv som pågick medan han befann sig på ständig jakt efter nya saker att hitta på. 

Börge föddes in i branschen, följde en familjetradition. Hans far var snickare och hade en möbelaffär i den lilla byn Åhus på Sveriges sydöstra kust. Hans far var dessutom pastor i den lokala frikyrkan. Börge hade tre systrar och Börge var yngsta barnet, ett bortskämt sådant. Mot sin fars vilja beslöt sig Börge för att studera möbler och arkitektur på slöjdföreningen i Göteborg. Det var här han träffade sin studiekamrat Bo Lindekrantz, med vilken han så småningom bildade designteamet Lindau & Lindekrantz. Tillsammans gjorde de många uppmärksammade inredningar och blev framgångsrika och uppskattade möbelformgivare. Deras samarbete varade i många decennier och de var under sin tid vägledande inom svensk möbeldesign.

Det började i mitten av 60-talet, då Lammhults Mekaniska tog kontakt med Lindau & Lindekrantz. På den tiden tillverkade de enkla stålmöbler och sökte vägar att förnya och förändra sin inriktning. De unga formgivarna presenterade en radikal möbelserie i tjocka klart lackerade stålrör och stoppade sitsar, arvet från 30-talet var tydligt men uttrycket var helt nytt. Serien blev mycket framgångsrik, både i Sverige och i utlandet och de båda formgivarna hade snabbt gjort sig ett namn. Lindau & Lindekrantz hämtade ofta inspiration från historien. De var tekniskt skickliga och var kända för sitt innovativa, tydliga och avskalade formspråk. De utvecklade möbelfamiljer, möbelkoncept snarare än solitärer och det blev något av deras signum.

I början av 1980 delade formgivarna på sig och Börge flyttande tillbaka till sina rötters hemort Åhus. Under 80-talet spelade Börge mycket golf, för mycket faktiskt, och han kom slutligen fram till att han borde göra något vettigare av sin tid. Men motivationen att göra ännu en stol var borta, det fanns ju så många bra stolar redan. Ett tag tänkte han öppna en fiskrestaurang. Sill & Design skulle den heta och hans fru Karin fruktade att hon skulle få stå och rensa fisk resten av sitt liv, men Börge tyckte idén var fantastisk.

Med 1984 ändrades allt. Lindau & Lindekrantz fick Forsnäspriset för en serie möbler gjorda i formpressat trä. Priset var 30 000 Svenska Kronor och en tavla med en perforerad stolsits i en guldram. "-Jag antar att jag borde göra en pall för den här sitsen", sa Börge på prisutdelningen. Motivationen var tillbaka och långsamt började maskineriet gå igång igen. I slutändan blev det inte en pall, det blev både en möbelfamilj och ett familjeföretag. Blå Station grundades 1986.

Den ursprungliga idén var att kring en enkel formpressad ring i björk bygga en rik och varierad kollektion med pallar, stolar och bord. Som möbelproducent upptäckte Börge plötsligt att han hade friheten att välja själv, och omedelbart satte han upp ett strikt regelverk kring sin möbelfamilj som han kallade OBLADO. De ingående materialen måste vara miljövänliga och så långt det var möjligt ofarliga både att tillverka, använda och att bryta ner långt där framme I framtiden. Hörnstenarna i kollektionen är ljus finsk björk, rostfritt stål och vegetabiliskt garvat läder. Ytan skulle vara antingen “inte färgad” (dvs. materialets naturliga färg) eller “inte färg” (svart). Han skulle dessutom bara göra sådana möbler han själv tyckte om och som han ansåg hade ett berättigande på marknaden.

Som arkitekt och formgivare var Börges arbetsmetoder snarast att likna vid en estradör eller en koreograf då hans möbler alltid återspeglar en känsla av rörelse. Rörelse som kallar på uppmärksamhet och fångar en närvaro som om något just hänt i rummet. Rum som befolkas inte av människor utan av diverse former, där varje form har ett eget värde men också ingår i ett gemensamt uttryck. Rummets utformning var oerhört viktigt för Börge. Han var alltid medveten om dess begränsningar och möjligheter. Han såg det som en del av sitt jobb. Hans relation till Gud gav eko i hans arbete. Han sa en gång: ”Rummet är Gud. Det är endast i skapandet av ett rum som vi kan återskapade Guds koncept. Ett heligt rum är inte en bild av Gud, men det är nära”!

Börge var en man med stor närvaro och en stor känsla för det teatrala och han visste vikten av att göra entré och sorti. Han fann det lätt och inspirerande att arbeta med olika människor i olika sfärer. Han hade en mycket stor respekt för all sorts yrkesskicklighet och kunskap och han lyssnade noga och hittade ofta något användbart som han senare kunde överföra till sitt arbete med egna produkter. 

Börge var väldigt engagerad i Åhus kulturliv. Han använde sin vitalitet till att få till stånd både jazzkonserter och utställningar. Innan sin bortgång lyckades han realisera en gammal dröm, att ge Åhus det kulturhus det så länge saknat, då AOSEUM bildades på sommaren 1998. Det blev hans sista projekt.

Börge var aktiv in i det sista, och levde efter sin egen devis att en idé inte är bättre än det slutgiltiga resultatet. To Be and To Do. ToBeDo!