Göteborgaren numera Stockholmaren Johan har fastnat för trä i sitt första projekt för Blå Station, och istället för att utgå från materialets inneboende form intresserar han sig för naturmaterialets formbarhet.
Han 3D-modellerar massiv ask med en lätt hand som för tankarna till serietidningars bulligt mjuka framskissade möblemang.
- Visst kan vi tillverka de vardagsföremål vi behöver av lokala naturresurser. Mitt masterprojekt vid Konstfack har varit att just utforska relationen mellan lokal produktion och samtida teknik.
När Konstfacks vårutställning 2020 ställdes in på grund av pandemin, tog Johan och andra master-studenter chansen att ställa ut i Spökparken nära Rådmansgatan mitt i Stockholm. Därifrån var det rätt självklart att han handplockades till en specialutställning på Kersti Sandin och Lars Bülows möbeldesignmuseum i Frihamnen.
- I arbetet med Maximus har fokus legat på gestaltning, ett skulpterande förhållningssätt till materialet och samtida tillverkningsmetoder, allt för att undvika gängse rationella lösningar och formspråk som används för produkter gjorda i trä.
Du har precis börjat din bana som möbeldesigner, har du redan ett drömprojekt som driver dig framåt?
-Som en kontrast till arbetet med Maximus vore det kul om nästa projekt skulle handla om formgivning av något mer alldagligt, kanske med ett mer rationellt förhållningssätt till materialet.
Vad läser du innan du somnar?
- Jag har precis börjat med Tidens larm av Julian Barnes om Dmitri Sjostakovitj, om balansgången att vara både hyllad kompositör och en statens fiende i dåtidens Sovjetunionen.
